Libyen - Nutid, dåtid och framtid

Revolutionen i Libyen tycks nu vara över. Muammar Kadaffis äldste son, Mohammed al-Kadaffi, sitter i husarrest efter att ha gripits utan motstånd. Seif al-Islam, också son till Kadaffi, har även han gripits av rebellerna. Den senare sonen hade, till skillnad från sin bror, gjort våldsamt motstånd under gripandet. Allt tyder på att revolutionen, som sagt, tycks vara över.

Dessa positiva nyheter fick mig att fundera över debatten i våras, där Sveriges insats i landet diskuterades. Sossarna drev igenom att de svenska trupperna inte fick engagera sig i markstrider, utan bara övervaka luftrummet. De borgerliga partierna ville ha ett mer omfattande svenskt ingripande och inte så begränsat som det nu blev. Alla partier utom ett röstade för svenskt ingripande i Libyen. Alla utom Sverigedemokraterna.

Det som gjorde mig fundersam, och satte fart på min skrivarlust, är hur Sverigedemokraternas agerande i denna fråga strider mot deras egen invandringspolitik.
på SD:s hemsida står det:

"Vi tror på en effektiv och human flyktingpolitik till hjälp för de behövande.  Sverigedemokraterna ställer sig bakom asylrätten men önskar eftersträva att flyktingar så långt det är möjligt ska erbjudas hjälp i närområdet. I riksdagen är Sverigedemokraterna det parti som vill lägga mest pengar på att hjälpa flyktingar i sina närområden. Det är i tredje världen flertalet av världens flyktingar befinner sig och det är där hjälpen behövs. Genom att inrikta resurserna på att hjälpa flyktingar på plats kan vi bidra till rädda fler liv och hjälpa fler än vad vi gör idag." (http://sverigedemokraterna.se/vara-asikter/vara-viktigaste-fragor/ansvarsfull-invandringspolitik/)

Detta kanske är lite långsökt i och med att detta citat i huvudsak handlar om bistånd snarare militära aktioner. Fast det är ju ett sätt att bistå ett land när man skickar militärt understöd. Visserligen mer eller mindre bra i olika fall, men bistånd likväl. Detta motsätter sig Sverigedemokraterna, trots att de förespråkar att man i första hand bör hjälpa flyktingar i deras närområden, istället för att hjälpa dem genom att släppa in dem i Sverige, där de är tryggare från till exempel förföljelse. Är inte det yttersta närområdet det egna landet för en flykting? Är inte ett ingripande i Libyen precis det SD borde ha röstat för, förutsatt att de vill tillämpa sin egen politik?

Denna debatt utspelades ju som känt i våras. Nu ser läget i Libyen ljusare ut. Vad som snart torde bli debatten i framtiden är väl vem som borde styra i landet och vilka insatser omvärlden kan göra för att Libyen ska bli ett demokratiskt styrt land. På samma gång är det viktigt att Libyen omformas så självständigt så möjligt för att inte bli beroende av någon stormakt, som till exempel Israel och Irak. Libyen är ju ett potentiellt rikt land, som Fredrik Reinfeldt uttryckte det i P1 Morgon i morse.

Appropå Almedalen

Såhär i slutet av denna, lika härliga som unika, svenska högtid som är Almedalen, är man väl som åskådare alldeles fullproppad av utspel och roséstinna politiker. Eller? Är det någon som verkligen bryr sig om politikernas veckolånga casual friday?

Personligen tycker jag att det är rätt kul med Almedalen. Var annars skulle Anders Borg kunna knata omkring i svart kostym och ett par tofflor? Var annars kan Carl Bildt tillfälligt släppa politiken för att DJ battla mot Tommy Waidelich och Carin Jämtin? Var annars kan Bobbo Krull tillåtas, för SVT:s räkning därtill, springa runt och göra klämkäcka intervjuer?

Debatt i SVT ordnade i veckan tre specialprogram med anledning av Almedalen. Det var emellanåt mindre givande. Till exempel när Borg och Waidelich skulle debattera ekonomisk framtid, när de istället verkade samtycka i, inte allt, men det mesta som sades. Det var dock generellt sett mycket intressanta och bra program. Utöver det faktum att Belinda Olsson, programledaren, är grym på sitt jobb, hade hon under Almedalen två bisittare: statsvetaren Jenny Madestam och höjdhopparen Patrik Sjöberg. Jenny Madestam vet förmodligen allt värt att veta om svensk politik. Vad gäller Patrik Sjöberg så finns det förmodligen ingenting han inte har gjort. Ingenting han inte vet heller för den delen. Men, skämt åsido, han har varit med om en hel del, har mycket skinn på sin näsa och är ett underhållande inslag i ett debattprogram.

Bland ämnena som togs upp var det några som satte sig i minnet. För att nämna exempel diskuterades om kvällstidningarna går för hårt åt mot politiker. Aftonbladet fick sig en snyting, i och med deras publicering om Sven-Otto Littorin skandalen trots att han inte är kvar i politiken. Jag anser, som många andra, att det inte särskilt lämpligt att publicera artikeln. Dock tycker jag det är viktigt att tänka på att både Aftonbladet och Expressen tjänar pengar på att sälja lösnummer, vilket gör att de hela tiden försöker skriva om sådant som läsaren som går förbi löpen vill läsa. Stora rubriker, skandaler etc. Det är alltså antagningsvis läsaren som sätter den moraliska ribban för vad för nyheter som är rätt eller fel att publicera. Eller? Bestämmer kvällstidningarna vad vi vill läsa?

Ett annat ämne som diskuterades var socialdemokratin. En panel av sossar av alla de sorter stod och slängde käft med varann. Jag kände att jag med en gång förstod varför det gått så dåligt för sossarna i de senaste valen. En del tycktes sky varann som pesten. Jag hoppas att Juholt och den nya ledningen kan ena partiet. Det behövs. Undrar förresten hur många skandaler som sker på det Socialdemokratiska julbordet? Vem dansar på bordet? Vem stöter på Thomas Bodström? Vem rakar mustaschen på Håkan Juholt när han somnat under julgranen?

Nu är snart denna härliga vecka över. På måndag kommer förmodligen hela Rosenbad vara en mycket lågmäld plats, där frukostpizzorna blir till meterhöga kartongtorn och höga stön av ångest hörs så fort telefonen ringer. I ett hörn kommer en grupp efterfestande SD:are höras: Shalalalalala Jimmie Åkesson...

Dag 27 Baseball och en snabbvisit till Hollywood

Imorgon lämnar vi tillbaks hyrbilen och checkar in på hotellet vid LAX. I övermorgon kommer vi hem. Jag har ganska go' hemlängtan nu, det måste erkännas. Det ska bli sjukt skönt att komma hem till Edingsvägen, och sängen, och soffan... och Jerry.

Idag var däremot en dag i sportens tecken! Vi åkte till Dodgers Stadium för att se ett derby mellan LA Dodgers mot Anaheim Angels. Det var väldigt varmt men väldigt roligt. Även om det var kul att följa vad som hände på arenan, är förmodligen baseball den tråkigaste sporten efter segling.

Efter matchen, som slutade 3-2 till Dodgers tog vi en sväng till Hollywood för att gå på stjärnorna. Men Nils blev dålig och vi fick åka hem.

Snart hemma på Edingsvägen igen. Världens bästa ställe efter San Francisco! Eller?

Po-po on his Harley. 

En mycket trevlig lirare i sin merch-bod

Den självklara Dodger dog:en

Några angels som har fruktstund

Anaheim Angels VS Los Angeles Dodgers

Trollywood. Liberace

Walt Disney

Gamle Bing

En av de svenska representanterna

The godfather of blues: B.B King!

Groucho Marx

Chinese Theatre

Dag 26 Venice Beach och Ruby's

Idag gjorde vi repris på Venice Beach. Tanken var att vi skulle surfa. Men, då Carl ville skejta och John ville ha ont i huvudet, fick Nils surfa helt själver. Han verkade inte klaga dock. Det var skönt att få ligga på stranden i stället.

När vi kom till Venice och skulle släppa av Carl i skejtparken, visade det sig att det hölls en skejttävling för bland andra rullstolsbundna. Vi satte oss ner en stund och kollade på både proffsskejtare som ??????? och proffsrullstolare. Därefter låg vi på stranden och tittade på när Nils surfade

Därefter åkte vi till hamburgerkedjan Ruby's för att käka just hamburgare.

En big ass smurf på gallerian i Santa Monica

Så här glad blir man av nya skejtboardar

3rd Street promenade, Santa Monica

Skejttävling i Dogtown

Christian Hosoi

Surfer boy

Klad

Sandman möter Dr Octopus

Ruby's Diner

En bil.

Dag 25 Six Flags, shopping och Biopremiär

Igår, den 24:e Juni, skulle Carl och Nils till nöjesparken Six Flags. Det fanns RÄTT sjuka attraktioner där. När vi släppte av Carl och Nils såg vi bland annat en rollercoaster med en backe som hade oändlig lutning, som det heter på matematiska. Alltså helt vertikal.

När de små liven skuttat iväg över fältet av karamellpopcorn och sockervadd åkte resterande familjemedlemmar till en galleria i närheten för att göra oss av med lite pengar. Jag har köpt fler skor än jag totalt gjort på fem år.

På kvällen åkte vi på biopremiären av Cars 2. Filmen var kanonbra, salongen gigantisk men långt ifrån fullsatt och drickbehållaren (mellanstor) lika överdrivet stor som allt annat i Amerika. Ungefär lika stor som vanlig vas med andra ord. Jag är inte särskilt förtjust i 3D film, då jag mest får ont i huvudet och tycker att det blir fånigt, men i Cars 2 var 3D effekten inte jobbig alls.

Det togs inte många bilder idag. Jag glömde min kamera. Men några bilder fick pappa tagit i alla fall.

Björn

Six Flags

Bröderna Norrman och ett barn som tycker om Blixten McQueen. Ovanligt.

big ass bio

Dag 23 och 24. Pismo Beach och Universal Studios

Som nämnt i det senaste inlägget surfade vi igår, den 22:e Juni. Det gjorde vi. Det var större vågor än i Santa Cruz men efter en stund flöt det på ganska bra. Jag lyckades bara stå på brädan ett par få gånger, men Carl stod flera gånger. Så även Nils.

På kvällen gav vi oss av mot Los Angeles igen. Vi anlände mellan åtta och nio på kvällen till ett jättefint hotell i Thousand Oaks i Los Angeles. Så fort vi packat upp slängde vi oss i bubbelpoolen. Efter ett tag dök två mycket trevliga danskar (ja, de finns tydligen trevliga danskar) upp som jag satt och snackade med en bra stund innan jag gick och la mig.

Idag har vi varit på Universal Studios nöjespark. Det var kul en stund men jag blev ganska fort väldigt trött och hade en konstant huvudvärk. Jag tror att resten av familjen gillade det dock. Det är alltid kul att se scener från olika filmer i verkligheten.

Imorgon ska Carl och Nils till Six Flags nöjespark och vi som avskyr rollercoasters ska åka och shoppa istället.

The name is John. John John

Två pingviner på promenad

Universal Studios

Checker

Jaws

The Grinch who stole christmas

War of the worlds

Blues Brothers!

Dag 21 och 22, Monterey

Vi lämnade Santa Cruz igår, den 20:e Juni, för att åka till Monterey på andra sidan bukten för att kolla på valar. När vi kom fram och skulle checka in vid hamnen, fick vi dock reda på att alla dagens turer blivit inställda, på grund av för mycket dimma. Därmed blev vi inbokade idag istället och fick rabatt.

Då vi inte fick segla med valar åkte vi en bit till söderut på Highway 1. Till en restaurang som heter Nepenthe, tydligen mycket känd för sin oerhörda utsikt över stilla havet. Detta visade sig vara delvis sant i Juni. När vi kom fram parkerade vi bilen och blickade ut över havet. Ett hav av moln så långt ögat nådde. I stort sett hela Highway 1 är, i Juni månad, höljt i en dimma tät som Bill Gates. Maten var god och utsikten var fantastisk, trots att vi väntat oss att få sitta några hundra meter ovan Stilla Havet och blicka ut mot horisonten.

När vi kom tillbaka till Monterey klockan sju på kvällen var jag så trött att jag bestämde mig för att lägga mig raklång en stund. Stunden blev två timmar lång och jag vaknade strax innan nio av att Västra Götalands tystaste familj stövlade in i rummet, gapande och skrikande. Somnade in igen gjorde jag väl runt tre-, fyratiden, för att vakna klockan sju igen för att spana valar.

Och valar fick vi se! Båten åkte rakt ut i dimman i ungefär en halvtimma när kaptenen plötsligt bromsar kraftigt. Han tyckte sig se en val i dimman rakt föröver. Båtarna sänkt farten och flöt sakta fram, i hopp om att valen inte dykt och ändrat kurs. Så plötsligt dök det gigantiska däggdjuret upp igen. Det var en blåval. Vi följde efter den en bra stund.

När alla sett sig mätta på blåvalen satte kaptenen fart igen, men det dröjde inte länge för än vi saktade ner igen. Nu fick vi se fru knölval och hennes kalv.

När vi var färdiga på valsafarin begav vi oss söderut igen, och landade i ett ställe som heter Pismo Beach. Vi ska åka vidare härifrån imorgon kväll men först ska vi rida vågor! Få aktiviteter framkallar större mersmak än surfing.

Fishermans Wharf i Monterey

En Blue Jay. Alltså ett blått j. Eller Blåskrika

Utsikten från restaurang Nepenthe. Det grå havet

Valvaka

Big ass blåval

Knölval

Mamma knölval och kalven knölval

En leken kalv

En sjöbjörn

Pelkinaner

Nils på farligt äventyr. När vi låg på denna stranden såg vi dessutom späckhuggare. De hade tagit sig in i hamnen i Monterey veckan innan. De hade antagningsvis tröttnat på turister.

Ena stunden mulet, ena stunden solande strålsken

Kosta Boda